Skoltandvården o kosmetiska ingrepp

Idag skulle jag vilja upplysa oss alla om hur BRA och fungerande vård och i synnerhet skoltandvård vi har just nu, i Kronoby åtminstone. Säkert nationellt också, överlag, hoppas jag? Bara det att tandvården och hälsovården är nära intill och gratis för våra barn, oberoende av ingrepp, är verkligen en sak som är värd att försöka hålla kvar och att hålla så hårt i som vi bara kan och orkar spjärna emot. Vi behöver ha NÄRHET TILL VÅRDEN. 

Vi i Kronoby har tandläkare i kommunen och sen då det är nåt som kräver specialtandvård så då har vi bara 15 km till Kokkola och får bästa möjliga vård även där, på rein svensk ja tietenkin suomeksi myös.

Jag tycker det är otroligt motbjudande och kväljande att höra om hur man i vårt land vill få vården att bli ett affärsverk som man ska tjäna så mycket som möjligt på - med risken att omkullkasta tillgång till fungerande vårdkedjor som vi redan har idag. Tjäna pengar med vår hälsa som insats. Vad är oddsen för välmåendet i den frasen?

Varför? För vems skull? Ja, ni har läst dessa frågor förr i andra sammanhang och ni kommer att få läsa dem igen. Sålänge mammonet styr tar vi riktning mot undergång och mera förfall i samhället. Klart, för endel blir det ju mera klirr i kassan, men vad gör man med detdär klirret den dagen då det inte går att köpa just det man behöver för klirret? Ironiskt.

Finns det vårdare som vill sköta om de som beslutat att skära ned, när även de en dag blir gamla? Tänk om det blir så, att fast de själva kanske redan organiserat och sett till, köpt sig en kommande vårdplats som väntar på dem en dag med alla bekvämligheter som finns - men om det saknas en människa som vårdar dem? Hur ställer de tungan då? Då kan man ligga och vrida sig i sitt klirr och i sin ensamhet. Vänskap kan inte köpas för allt klirr i värden. Går det att köpa vänskap i vården? Kantänka mig att det isåfall är en ganska kall sådan.

Tillbaka till byn och på tal om tandrader....

Pianot har också sin egen tandrad. Just detta avbildade, mitt gamla älskade piano från slutet av 1880 talet
har eleganta ädla tänder av elfenben.

Som exempel på hur bra vi har det i Kronoby just nu så kan jag ta min ena son som exempel. Ja vi kan egentligen ta alla tre på en gång och dessutom kan jag inflika mig själv också, för den delen. Så bra fungerar det just nu.

Alla hos oss har nämligen haft behov av tandställningar i olika former och sorter. Den ena värre än den andra. Vi har gråtit och skrattat men funnit oss i nödvändigheten av hela processerna. Äldste sonen fick en silikongrej som skulle motverka att bita, nöta och gnissla tänder om nätterna. Gick si och så med användningen och det hela tog slut i nåt skede.

En annan son skulle också få samma typ av silikongrej, men den åt en gris upp, jo, det är sant, och så blev det annan typ av tandställning istället. En variant där man har en grej i munnen som gör att man har käkarna i önskvärt läge som ställvis flyttar tänder och käkar mot varandra. Allt detta med ett litet andningshål i mitten av mojängen som gör att man får syre i alla fall och sen en grimma som man trär om huvudet så hela härligheten hålls på stället.  Man har lite känsla av Hannibal Lecter i sin mask då man har detta på sig. Denna tandställning har man bara nattetid och så arbetar käkarna så gott det går, lite halvautomatiskt och man behöver inte fundera på nåt annat än att försöka vänja sig vid att känna sig fastkedjad nattetid under en period på ett år av sitt liv. Sen är allt kirrat o klart. Två söner hade denna variant.
Allt fungerande bra genom skoltandvården och några röntgenbesök i Kokkola.
Resultaten är fina och välfungerande tandrader som åtgärdats i tidiga utvecklingsår. Dessutom är läkeprocessen kortare i yngre år. För min egen del blev det tandställning vid 40 och den processen blev inte lika lättåtgärdad varken med önskat resultat eller process som om den skett i tidiga år. Om man inte får nödvändig hjälp i skolåldern så betyder det i vuxen ålder att det som ska ändras oftast kräver käkoperation. Så var fallet för min del. Dock vägrade jag, när den dagen närmade sig. Så jag har kvar mitt överbett, men jag har i alla fall en tandrad som jag önskade att jag skulle ha fått redan i skolåldern.

Dina tänder är nämligen nåt som du ser varje dag då du tittar i spegeln och synen som gjort mig ledsen har följt mig varje dag sen barnsben ända tills dagen i vuxen ålder då jag fick bort tandställningen och kunde le mot mig själv ackompanjerat av ett hav av glädjetårar över att ha en jämn rad som de flesta andra. Personliga tänder är fina, ja. Men då de blir ett moment som medverkar till att trycka ned jaget då är det inte bra. Så, jag önskar att alla får hjälp så tidigt som möjligt för detta är en sak som påverkar ens liv på så många sätt. Dessutom kostar det pengar att få allt gjort som vuxen. Bettproblem påverkar många saker i ditt liv. Käken, käkmuskler, att tugga, att kunna bita av saker, äta ett äpple, sånt som inte många överhuvudtaget funderar på i sitt vardagliga liv kan vara en sak som äter energier av en annan. Att tillåta sig själv att skratta med munnen på vid gavel.

Faktum är att till sanningen hör att man ibland förstorar upp endel saker så att de blir mycket större problem än de i själva verket är. Man går omkring och lider av en sak, som dina vänner förmodligen aldrig ens tänkt eftersom det är en tanke som är störst i personens eget huvud. Faktum är också att om det trots allt påverkar dig och ditt liv på ett negativt sätt, så skall du inte vänta med att se om det är nåt som går att göra nåt åt. Insikten om att det är ett mindre problem än det du ser i ditt inre hjälper också långt. I bästa fall blir du vän med hela situationen och så är saken biff, eller kål för vegetarianerna.

I fredags tog en son adjö av lite visdomständer för att dessa i ena sidan hindrade hans permanenta tänder från att komma upp till ytan. Detta förlopp har vi kunnat följa med på röntgenbilder som tagits under årens lopp. Nu skulle de alltså bort för att ge plats åt allt annat. Vi satt så i väntrummet i Kokkola och pratade om dittan och dattan i allsköns ro tills vi hörde namnet ropas upp.

Min modige son traskade in i åtgärdsrummet med modern i hälarna för att ta del av kirurgplanen. Den gick ut på att ta bort alla visdomständer för att se om det skulle hjälpa att ge rum för de två permanenta vid vänstra sidan, uppe o nere, som inte varit tillräckligt stöddiga för att trycka visdomarna åt sidan. Tandläkarn skulle i snittögonblicket även få se hur det stod till med de tu, om det fanns möjlighet för dessa att träda fram efter ingreppet.

Jag gick ut från rummet och konstaterade att det skar i hjärtat bara av att tänka på den åtgärd som min son snart skulle utsättas för. Jag har själv blivit av med två visdomständer och det vill jag inte återuppleva. Finns säkert de som har gulligare upplevelser av ingreppen, men inte är det nåt man gör sådär bara för att...

Jag gick så iväg till sjukhuset en stund istället för att hälsa på de vänner som fanns där och 45 minuter senare så fick jag meddelande av min son där det stod: -Vann edu? Klart redan, tänkte jag. Då måste allt ha gått bra! Det skulle nämligen räcka sisådär en timme.

Jag mötte min son där han stod och spottade blod likt Sylvester Stallone i nån av Rockyfilmerna. Snön färgades röd, men han såg ut att ha tagit det hela som en karl. I modershjärtat knöt det sig lite extra och man försökte uppmuntra så gott man kunde. Hemåt via apoteket och inhämta nödvändiga attiraljer och värktabletter och sen vidare mot soffan för viloläge. Det var gjort och bakom oss!

Allt gick väl! Riktigt bra! Han klagade dock på mera värk i vänstra sidan. Bedövningen hade gjort mest ont. Kalla omslag, mera värktabletter och hejfaderittan så gick dagarna och varje dag lättade på tryck och svullnader. Sonen konkurrerar inte längre med Marlon Brando i dennes roll av Don Corleone. Vad gäller förtäringen så handlade jag hem alla sorter av drickbar yoghurt som fanns här och testade även sortimentet som fanns vid Prisma. Idag for han glad i hågen till skolan i alla fall.
I söndags fick jag höra att de dragit ut SEX tänder!!!!!! 😷
Vad är rekordet? Tandläkarn konstaterade nämligen att de två permanenta tänderna inte kommer att kunna räta upp sig och att sonen behöver komma på återbesök för att ta bort dem. Sonen påpekade snabbt att han skulle ta bort dem alla samtidigt för han kommer inte att återkomma i samma ärende en gång till. MODIG GOSSE!

Jag tycker själv att han är värd ett pris av nåt slag, större än de klistermärken man brukar få som liten. Jag konstaterar också att tänk så bra allt fungerar i vårdkedjan! All tand- och hälsovård finns på andra sidan av byvägen.Till Kokkola för kirurgiska ingrepp, men sen hos vår egen hvctandläkare för att ta bort stygnen en vecka efteråt.

Hoppas hoppas hoppas att vårdkedjan får se ut på samma sätt även i fortsättningen. Och att man tänker på att åtgärda tandproblem i unga åldrar, även kosmetiska. De kosmetiska kan i vissa fall påverka mycket mera än de som faktiskt kräver åtgärder för funktionsmässiga problem. De kan påverka ett helt liv. Tänk då de sist och slutligen vore så lätta att rätta till och eliminera.

Var uppmärksam på ditt barns kommentarer. Var uppmärksam på dina egna kommentarer. Det kan finnas nåt annat bakom, nåt du kanske inte tänkt på. Detta gäller oss vuxna också. Vad du än gör - fördöm INTE. Kasta inte ur dig kommentarer om ett utseende. Hur oskyldigt det än kan låta, hur roligt det kan vara, så kan det påverka nån annan.

I mitt eget fall klingade kommentaren om att jag ser ut som Marilyn Monroe bakifrån men som Esa Pakarinen framifrån i många decennier. Numera kan jag skratta åt den, men då, som oskyldigt ung växande flicka med dåligt självförtroende var den kommentaren väldigt sårande och la band på flera aspekter. En sådan bekräftelse kan man inte bara förbise eller blunda för. Den växte till ett faktum.

Häst har jag kallats också. Det var dock lättare att ta till sig. 😂


Grattis om du tog dig ända till slutet av denna text!
Önskar dig en bra dag! Med eller utan tänder!

Lotta 💛





Kommentarer

Populära inlägg